Må du vila i frid!

Idag var det inte roligt att komma till jobbet när en lite fin kalv hade lämnat denna döende och orättvisa värld. Känns så tungt ibland.. Man känner att "kunde jag gjort mer?" men jag var ju inte ens där. Han var redan borta. Tänk om han skulle kunnat prata, kunnat berätta hur han mådde innan. De är svårt, för när de som känns på insidan till slut syns på utsidan kan det vara försent. Lilla baby-kalven. Undrar om det finns mjölk i himlen?
.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0