ElinorsTankar

Sitter nu här i vimmseby och hade inte riktigt lika mycket flyt på hemvägen, typ att dom inte hade lagt till lite "Björks-liv"-bussar eller något. Men skulle mitt mål varit Linköping, eller om det gulliga lilla tåget skulle stanna i Södra-fucking-vi så skulle jag bara behöv att vänta i sådär 5 minuter. Dock var det många som skulle med just de tåget, tillexempel två fjortis-tjejer som använde orden "Alltså!" "Dah!" "Palla" "jag orkar bara inte.." väldigt mycket för mycket. I alla fall, så när tåge kommer får fjortis 1 panik och springer ut för hon tror att tåget avgår, när de egnetligen anländer (smart..) I sin panik glömmer hon sina vantar på bänken mitemot mig. Och vad gör jag? Jo, jag tar vantarna och sprigner ut för att hinna ikapp dessa två yra höns och ger henne vantarna precis innan hon kliver på! Snällt va? Eftersom jag själv glömde mina vantar, för andra gången irad, på bussen in till vimmerby förut så skulle jag ju faktiskt bara kunna tagit dom och "Oo, jag behöver ett par vantar!" Men icke. Gör detta att Gud förlåter mina tidigare synder i livet?