ElinorsTankar

Idag så hade jag sagt till mig själv att jag skulle springa 30 minuter på min kärlek. Kände mig rätt pepp på de, men sen efter 5 minuter var jag helt död!! Var super anfådd och låren liksom "krampade" av trötthet. Mina 30 minuter kändes väldigt långt bort.. Men har man sagt 30 så har man sagt 30 och då är de bara att slå sig själv på käften och kära 30! Och efter just 30 minuter så kändes de rätt bra, och jag var stolt över att jag inte gav upp när de kändes som jobbigast. Så blev rätt glad och styrkan sen efteråt kändes lätt och härlig så tog några extra kilo vikt här och var. Så slår det mig: Var inte jag för trött nyss?
.
Total inbillning!! Huvudet var trött på att springa så den sände ut signaler till benen så jag skulle tro att jag var trött i dom. Eftersom de gick så lätt sen så kan det inte varit annat. Detta visar ju på att de sällan är kroppen, utan snarare knoppen de är fel på! Har verkligen left hela livet och lyssnat förmycket på vad huvudet betämmer. Lyssna på vad musklerna säger istället och skit i huvudet. Han är bara en lat och otacksam jävel!!
.
Dagens råd blir: slå dig själv på käften då och då! Nu sitter jag på g hem med en stuttsmatta på bussen. Pinsamt men vad gör man? Ska träna med den hemma så jag är redo för testet sen om 3 veckor. JuppJupp! Tummen upp!!
.