ElinorsTankar

.

Ibland blir jag nästan lite rädd, för de verkar verkligen som att de förstår. Kor kan inte svenska! Men ibland känns det som att dom kan höra vad man säger i alla fall, och ta in det! Och ibland känns det som att dom kan prata med oss. Känns som dom kan se något hända, sen ropa på oss för att tala om det. Dom är väldigt "mammiga" kor, om någon gör sig illa eller liknande kommer hela flocken till undsättning. Läste i min ko bok att det var en bonde som stod och lagade stacket när hela koflocken kom springandes mot honom och råmande, sedan stannade de och tittade bakom sig. Bonden gick då dit korna tittade (pekade) och där låg det en hjort som fastnat i stängslet. Han beskrev det precis som att korna ville få hans uppmärksamhet för att rädda hjorten. Ibland känns det precis så, som att dom ropar på än. Och de är oftast inte bara den kon det gäller som ropar, utan hela lagården! Dom är som en stor familj, som jag känner mig delaktig i! En stor familj som inte ljuger om saker för att få just sin vilja fram! Älskar den känslan!