ElinorsTankar

Då var man ny opererad, men jag tar det från början..

Hela natten gick jag upp en gång i timmen och drack lite äppeljuice , det var gott men jobbigt. Kändes som att precis när man somnat om skulle man upp igen. På morgonen var jag jätte hungrig men fick inte äta någonting, men jag duschade med superduper tvålen som jag gjorde på kvällen innan. Den smakade inte gott och sved när den kom in i ögonen. Eftersom man skulle vara extra noga runt näsan var det svårt att undvika att man fick i munnen.. Sen åkte jag in till staden med Janne, ikläd nytvättade kläder utan percingar. Mycket viktigt!


*Jag reso att åka, lycklig och förvantansfull!*

Väl inne på sjukhuset så åkte jag hiss till plan 5 och mötes där av en väldigt trevlig sjukskörterska som visade mig in till en "hytt" där det fanns ett skåp, en säng och en spegel. Insåg här att jag inte var speciellt snygg utan smink, trött och sliten och håret, ja, jag säger bara att jag tycker synd om dom som såg mig. Hur eller hur så fick jag lov att ta av mig mina kläder och ta på mig en vit rock och vita "strumpor" (som var typ ihop sydda, något tätare, myggnät.) Sen kom det en annan tant som också var trevlig och satte i dropp i min hand, gjorde lite ont men ingen större fara. Sen fick jag 4 tabletter som jag skulle svälja med typ en 5:dels plastmugg med vatten. Rätt lite alltså! Men magen skulle vara tom så det var därför.


*Efter droppen. Fint inslagen måste jag säga!*

Nu skulle väntetiden bli lång innan jag skulle rullas in i operationssalen. Så jag tog upp boken som jag hade med mig och började läsa. Efter en lite stund hör jag hur skörterskorna pratar om mig utanför, de undrar om mitt hjärtfel, och dom kommer in och frågar en massa saker som jag inte har en aning om. När de gått igen så börjar jag läsa igen och inser efter en stund att orden flyttar på sig och hoppar runt och blir dubbet så många(?) jag fattar ingenting av vad jag läser så läger ifrån mig boken och blundar och försöker glömma smärtan i handen som kom efter en stund. Vet faktiskt inte om jag somnade eller inte men efter ett tag hörde jag dom prata om mig igen utanför dörren som stådd på glänt. Efter en lite stund kom dom in igen och sa att dom pratat med min hjärtläkare och att jag inte skulle få någon antibiotika. Okej? Då vet jag!

Efter ett mycket välbehövligt toalett besök fick jag rullas iväg. Det är lite kul att åka bår xD Hehe. Soft!! Vi stannade och möte upp 2 sköterskor till och dom tog på en STOR dunstrumpa på vänsterbenet och en strumpa av gasbinda på högerbenet. Sen rullade vi vidare, in i operationssalen , bland fler sköterskor. Nu kände jag att rädslan kom kruppandes och de blev jätte obehagligt när dom började fixa med knät och en av sköterskorna byte ut droppen mot sömnmedel. På med en "gasmask" som luktade något så jordiskt äckligt och sen sa hon "Nu sprutar jag in sömnmedlet." Efter några sikunder frågade hon om jag kände av något. Mitt klockrena svar: "Ne, det för funkar ju inte…" SNARK!!! Somnade två sikunder efter jag sagt det.


*Min fina namnskylt så dom viste vem jag var*

Jag hör mig själv hacka tänder och vaknar. Kollar på klockan som hänger på vägen och den är typ 20 i 12. Jag ser mig omkring lite och kan inte sluta hacka tänder! Irriterande som satan, har en massa filtar på mig och en sköterska som frågar hur jag mår och om jag fryser kommer med ytterligare en filt. Jag frös inte men skakade och hackade tänder ändå. "Är det normalt?" frågade jag och hörde att min röst svek mig rätt rejält. "De är ju lite kallt, men du har hackat tänder hela tiden som vi undrar hur mycket du fryser?" Men jag frös inte.. de var ju inte super varmt men frös gjorde jag inte.

Efter att ha legat och vaknat till lite på uppvakningen kommer det en läkare till gubben som ligger bredvid mig. Han ser väldigt ledsen ut och säger till gubben att han troligen aldrig kommer bli bra. Fan vad hemskt! Men jag får åka till min lilla hytt igen och börjar åter igen hacka tänder! Men efetr att ha ätigt smörgos och mariekex känns det bättre och jag piggnar snabbt till. Min läkare kommer in i min hytt och ser beskymrad ut och jag tänker på gubben borta på uppvakningen. Nej, nej, nej, nej, nej, nej!! "Har du ont?" frågar han tyst. "Lite.." "det var nämligen värre än vi trodde från början så jag fick ta bort mer än halva menisken.." WTF!? INTE OKEJ!!!


*Mitt inbakade knä, typ 10 cm bandage eller nåt*

Efter detta besked och att han sagt att jag inte får vara i närheten av stall på 2 veckor måde jag sämre igen och började hacka tänder, men kom upp på fötter igen och kunde kläom och leave the place! Haltande gick jag ut och ringde mormor som kom och hämtade mig och vi åkte hem till mormor och dör satte jag mig och half dog!

Kl 4 kom Janne och vi fikade innan vi åkte till apoteket och tog ut massa tabletter som jag ska knarka nu ett tag. Nu börjar de göra jävla ont i knät. Jag känner hur stygnen sticker in i huden. Aj, aj, AJ!! Coop skulle vi till med och jag skulle ju frysa ihjäl om jag satt kvar i bilen så jag följde med in men nu må jag lova att tabletterna slutat verka som jag fick tidigare på sjukhuset. En dragkorg i ena handen och den andra handen på frysdisken och sen släppa sig fram! Om någon såg mig och tänkte "Vad är det för drägg?" så var förklaringen att jag hade cp ont!!!!!!



Nu är jag hemma i alla fall och har tagit lite tableter så ska la sluta verka snart! Hoppas på en bra tid på skolan utan att få vara i stallet på två veckor. Hehe. Sen efetr de 2 veckorna bestämmer sjukgymnasten vad som händer sen. 

Läkareb sade frästen att det INTE kunde vara ryggen som orskatat denna skada, det är troligen sparken jag fick av Kuddis i början av tvåan och sen blev det troigen inte bättre av att jag blev sparkad av Dayty vinten i tvåan. Tydligen är det så att hästar är farliga djur!!! Men jag älskar dom ändå av någon konstig anledning<3

Tudellu!!!!

(skulle gäran tagit fler bilder inne i sjukhuset när jag var som snyggast men fick inte ha mobilen på.. SÅ SYND!)