Promenad, vilse igen!

Vi skulle som vanligt ut i de fina vädret med våra pansionärsstavar för att bränna lite fett. Och som vanligt kan jag vägen vi ska gå. Och som vanligt måste man gå en liten bit i skogen för att komma till vägen man ska fortsätta på. Och som vanligt går vi då vilse!

Vi skulle till en åker men hamnade vid en sjö och fick klättra upp, ner, upp, ner för ett berg! Jag övervann i alla fall min höjdskräck genom att gå på smala kanter vid ett stup rakt ner! Men jag sörjer förlusten av mina solbrillor..



Göta var lika skäpptisk som jag genom resan i bergen! Men vi överlevde båda två och jag har helt klart hittat min självfrände!! Jag lovar att om det någon gång blir aktuellt med adoption så skall jag vara redo för att adoptera henne!

Efter två timmar så hittade vi vägen som leder hem och då ända som fanns att göra var att sätta sig på röven och glida ner för de slutliga berger!


Älskar när man tror att det är jättelångt och att man är mitt ute i ingenstans. Så kommer de en väg, och rätt väg! Love it!!



Hemma! Nu är jag mör i kroppen och mår lagom bra!

OBS
Någon som vet något som är sjukt men så vanligt att de betraktas som friskt?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0