De var en gång en fågel. Ja, en fågel!

Tänkte en timme fel så nu sitter jag i vimmerby och inväntar mitt färdmedel. En kråka håller mig sällskap i alla fall (så såg jag en bild av en flicka, med en skadskjuten fågel i famn) Den ser dock pigg och levande ut och verkar sikta in sig på min belöning som jag gav mig själv efter en nästan allt för bra stund på körskolan idag!!!! Börjar fundera på om kråkans öga består av hela de vita som är runt de svarta, eller om de bara är det svarta som är själva ögat? När man verkligen tittar länge och väl så ser inget av det rimligt ut(?) Så hur står de till med de egnetligen?
.

Och nu när jag skulle hitta en bild på de så har alla kråkor svarta ögon, även de som är run ögat eller hur det nu är! De kanske bara är vimmerby-kråkor som ser lite egna ut? Man blir kanske so man umgås!! Haha.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0